Men nu lever vi i digitalåldern, och hur hanterar man bilderna idag? Förvånansvärt många har ingen backup alls på sina digitala bilder. En släkting förlorade nyss alla sina digitala bilder, eftersom de bara fanns på den bärbara datorns hårddisk, och denna kraschade (bärbara hårddiskar tycks krascha mycket oftare än stationära enligt min erfarenhet). Om du tillhör denna kategori har jag några tips för dig.

Tips 1: Backup på minnespinne

Idag är USB-anslutna "minnespinnar" så billiga att det är värt att fundera på om de kan räcka som lagring av en säkerhetskopia av dina digitala bilder. När detta skrivs kostar ett 16GB minne ca 300 kronor. Minnespinnar finns med storlekar upp till 128GB, men då blir de rejält dyra (över 5000 kr). Hur mycket rymmer då ett 16GB stort minne? En modern kompaktkamera på 10 Mega pixel lagrar bilder som tar ungefär 3,5 MB i utrymme. Eftersom 1GB är ungefär 1000 MB betyder det att det rymmer ungefär 16 000/3,5, dvs 4500 bilder. Hur många bilder tar du per år? Kanske räcker det för dig. Plåtar du med systemkamera brukar man föredra att lagra i s k "råformat" (digitalt negativ). Dessa bilder tar då mycket större plats, kanske 16 MB per bild. Då räcker minnespinnen bara till 1000 bilder. Själv tar jag mer än så på ett år. I mitt iPhoto-bibliotek på Mac:en finns över 10 000 bilder. Tänk också på att förvara minnespinnen på ett säkert sätt. Inte i fickan. Helst på ett annat ställe än där du har din dator, kanske på jobbet, om du har datorn hemma. På så sätt garderar du dig även mot t ex eldsvåda.

Tips 2: Backup på extern hårddisk

Räcker inte minnespinnens utrymme till, kan du alltid köpa en extra hårddisk till din dator som du ansluter via USB-kontakten. En sådan som rymmer 1TB (1000 GB) kostar idag inte mer än 1000 kronor. Med samma exempel som ovan skulle den rymma ca 285 000 JPEG bilder, eller 62 000 RAW bilder. Mer än nog! MEN: Eftersom den är relativt stor och tung är den förmodligen ansluten direkt till din dator hemma, hela tiden. Det betyder att du är skyddad mot en krasch av datorns ordinarie hårddisk, men inte mot t ex mot att huset brinner ner. Vilket för oss vidare till nästa tips.

Tips 3: Lagra på nätet – några tjänster jag rekommenderar och några jag varnar för

I vintras annonserade Telia stolt (får man förmoda) att deras bredbandskunder nu fick tillgång till lagring av foton på nätet. Storleken var hela 2GB. Wow. En åttondel av vad en minnespinne för 300 kronor rymmer. Hmm. Kanske inte så bra i alla fall? Det finns numer även tjänster som har specialiserat sig på att lagra bilder på ett säkert sätt. Problemet är bara att dessa är ganska dyra. Man får räkna med tusenlappar per år om man har en lika stor bildsamling som jag. Bättre är då tjänster som är kombinerade fotolab och lagringstjänster. Nu tänker jag inte på de svenska fotolabben för de är hopplöst efter i detta avseende. Nej, de bra tjänsterna finns i USA. En sådan är Flickr (www.flickr.com). Flickr erbjuder två typer av medlemsskap – ett gratis och ett "premium" medlemsskap som kostar ca 400 kr per år. Det första har så stora begränsningar att det inte är intressant ur aspekten "backup av digitala bilder" såvida du inte tar väldigt få bilder. Då kan det funka. Men om du kan tänka dig betala 400 kr per år för premium-medlemsskapet så får du obegränsad lagring. Ja, du läste rätt. Obegränsad. Du kan även beställa kopior, kalendrar, pussel mm. Du kan dela med dig av bilder till antingen hela världen, eller till vänner och familj. Eller behålla bilderna för dig själv. Du bestämmer. Och skulle olyckan vara framme och din dators hårddisk kraschar kommer du åt dina bilder i full upplösning från flickr.

En annan sajt som säger sig erbjuda obegränsad lagring och åtkomst till alla dina bilder i full upplösning är Winkflash (www.winkflash.com). Detta får du tillgång till utan kostnad. Låter det för bra för att vara sant? Kanske. Jag håller på att testa sajten just nu. Hur kan någon erbjuda något så bra gratis? Jo, för att man erbjuder fotolab-tjänster såsom kopiering, förstoringar, kalendrar osv. Och det är här man får in sina pengar.

Så några tjänster som jag avråder från, i alla fall om det är aspekten "backup av mina digitala bilder" man prioriterar. HP har en sajt som heter Snapfish (www.snapfish.com). Den liknar mycket alla andra fotolab-och-lagring-av-bilder tjänster och erbjuder obegränsad lagring av bilder. Men den har två problem. För det första måste du beställa något från dem minst en gång om året för att inte förlora tillgång till dina bilder. För det andra kommer du inte åt dina bilder i full upplösning den dag hårddisken skulle krascha med mindre än att du beställer en DVD från dem med bilderna på. Måste jag tillägga att DVD-alternativet är dyrt?

En annan liknande sajt är Shutterfly (www.shutterfly.com). De erbjuder också obegränsad lagring, men delar ett av problemen med Snapfish, nämligen att enda sättet att få tillgång till dina egna bilder i full upplösning är att beställa DVD:er från dem. Having said that, så har de ett utmärkt utbud av fotolab-tjänster till konkurrenskraftiga priser. Vi har t ex beställt inbjudningskort till Amelies dop därifrån. Det blir billigare än labben i Europa, trots att frakten blir några tior dyrare.

Nu när du har denna information har du väl ingen ursäkt längre att inte ha backup på dina digitala bilder?

Inte färdig

Fastän jag i huvudsak är väldigt positiv till C702 är den inte färdig! Det känns som en beta-version eftersom den bootar om sporadiskt och hänger sig ibland. Det värsta är att den ibland när man sätter på den får för sig att SIM-kortet inte är giltigt, och därmed bootar om sig själv. Detta kan pågå upp till tre gånger innan den accepterar SIM-kortet. Jag var på Telia-butiken och fick ett nytt SIM-kort men det hjälpte inte, så jag drar slutsatsen att det förmodligen är buggig programvara som är problemet.

Själva telefonen

Detta är den första vatten(-stänk) och dammskyddade telefon som kommit från Ericsson (ok Sony-Ericsson) sedan ”hajfenan”. Till en början höll det på att driva mig galen, eftersom jag inte fick upp luckan för att sätta i SIM-kortet! Det visade sig att konstruktionen pga tätningen var ny, men att manualen inte visade detta! Som vanligt hittade jag korrekta instruktioner på ”Min Hembios” forum. Jag har iofs inte använt telefonen i något riktigt ruggigt väder ännu, så jag vet inte hur tät den egentligen är. Känslan är ”så där”, den känns lite plastig och inte 100% bra byggkvalitet. Går inte alls att jämföra med hajfenan. Knapparna tycks ha lidit lite av vattentätningen. De är lite tröga och sitter framförallt för tätt för att kunna skriva riktigt snabbt. Acceptabelt blir omdömet, inte högre.

Vad gäller batteritiden är också den ”sådär”. Stänger man av 3G så klarar man sig några dar utan att ladda. Med 3G påslaget får man ladda varje eller varannan dag.

Vikt och storlek är bra. Inte nämnvärt större eller tyngre än en icke-vattenskyddad telefon.

Menyer och annat är snyggt och logiskt. Inte alls som S-E P1i, som är det mest ologiska jag använt. Bu för UIQ.

Kameran

Kameran är på 3.2 Mpixel, har autofokus och hjälp-lampa. Den levererar riktigt trevliga skarpa, om än något brusiga, bilder. Så bra som man kan förvänta sig av en mobilkamera. Skillnaden upp till en ”riktig” kamera är dock stor. Skillnaden ner till min HTC TyTN är också stor. HTC’ns 2 Mpixel kamera kan inte alls mäta sig med S-E kameran. Sedan är det lite synd att det inte finns en riktig blixt, utan man får nöja sig med två lysdioder istället. Dock har de fördelen att de kan användas som fick-lampa, något som jag har haft anledning att dra nytta av vid åtminstone två tillfällen hittills. Riktigt trevligt är också att bilderna taggas med den geografiska positionen där de togs. Åtminstone en approximation, beroende på hur aktiv GPS-mottagaren varit innan bilden togs.

Internet

Den inbyggde web-läsaren är faktiskt användbar då den kan ladda hem hela sidan och sedan låter mig zooma in på valfri del. Dock är Opera mini (gratis nedladdning) ännu bättre, varför jag oftast använder den. Eftersom Opera är proxy-baserad behöver telefonen inte ladda hem så mycket information som när den inbyggda webläsaren används.

En mycket trevlig funktion är det faktum att man enkelt kan ladda upp en bild och lite text till Blogger. Första gången funktionen används skapas bloggen automatiskt och man får en länk dit man kan gå för att personalisera det hela. Funkar kanonbra.

Mejl-klienten fungerar bra, men eftersom Gmail (se Java nedan) är ännu enklare att jobba med använder jag det istället.

Java

Säga vad man vill om smartphones med Windows eller UIQ, men bra på Java applikationer är de inte. Så skönt att vara tillbaks till en ”vanlig” telefon som kan köra riktiga applikationer. Det är smart. Gmail t ex fungerar perfekt

GPS

Detta är kanske den första (eller andra?) telefonen från S-E med inbyggd GPS. Den fungerar bra, och hittar snabbt positionen tack vara hjälp från nätet. Applikationerna som medföljer är Tracker och Google Maps. Google Maps kan man ha nytta av och kanske tracker, som är ett träningsprogram, också, bara man kan förstå sig på det. Manualen säger inte många ord. Inte verkar det vara kopplat till någon online sida såsom Funbeat heller, vilket förtar lite av nöjet. Nu väntar jag bara på en Geocaching applikation!

Uppdatering
Jag hittade så småningom en uppdatering av programvaran genom S-E’s uppdateringstjänst (ett PC-program). Märkligt nog syns inte denna om man ber telefonen kolla om det finns några uppdateringar. Hur har S-E tänkt? Hur som helst löser denna uppdatering tydligen problemet med spontan omboot. Jag har i alla fall inte råkat ut för detta de två veckor jag kört på den nya releasen. Vidare verkar det som om batteritiden har blivit längre också. Bra!

• Kameran i telefonen duger till att ta kort på stillastående motiv i starkt ljus. En "vykortskamera" helt enkelt. Den motsvarar kvalitetsmässigt vad man får för resultat med en engångskamera man köper för 75-100 kr. Bättre är det inte tyvärr.
• Det tar 1-3 sekunder från att man trycker på avtryckaren tills att bilden tas. Uselt. Det var bara i digital-kamerans barndom det var så uselt.
• Användargränssnittet går inte att sköta utan att använda pennan. Detta skulle man lätt ha kunnat fixa bara man hade tänkt till först.
• Kameran har ingen blixt utan två stycken lysdioder. De duger på sin höjd till att ta en bild på en till en och en halv meters avstånd med.
• I svagt ljus blir bruset mycket påträngande.
• Det är svårt att hålla kameran stilla eftersom man inte riktigt vet när bilden registreras

Men, men, trots allt fick jag några minnen med mig hem.
En ersättare för den vanliga kameran är den dock inte. Dit är det mycket lång väg kvar.
Sorry Sony-Ericsson.

(Detta är för övrigt min bloggs kvarts-miljonte inlägg. Något att fira?)

Istället handlar det om att utnyttja en produkt till ett ändamål den ursprungligen inte var tänkt för.
Jag talar om en ”engångs-digitalkamera”. Engångs? Ja, det var så det var tänkt. För att ta historien från början:

Fotokedjan RitzCamera i USA kom på en brilliant idé. Varför inte utnyttja det faktum att folk köper engångskameror i allt större utsträckning istället för att släpa med sig sin vanliga kamera, när de t ex åker på semester eller är på konferens, och kombinera det med att ordet ”digital” fortfarande har en märklig dragningskraft i foto-kretsar. Sagt och gjort, man gav ett företag i uppdrag att konstruera en kamera som i allt väsentligt fungerade som en engångskamera för konsumenten, hade några extra ”digitala finesser” (mer om det senare), men som i nästa läge kan återvinnas nästan helt av fotoaffären. Se till att den bara kan ”framkallas” i Ritz egna affärer, att kameran har ett pris som motsvarar en vanlig engångskamera med blixt och du har en succé.

Vän av ordning frågar sig nu hur i helsike en digitalkamera kan vara ”engångs”… Sanningen är förstås att den inte är det alls. Det är en helt vanlig digitalkamera, där man har försvårat för en vanlig konsument att använda den fler än en gång. Det har man åstadkommit genom att förse den med ett ”hemligt” gränssnitt, en kontakt som det inte går att hitta någon motsvarighet till i elektronikaffärerna. Dessutom har man tejpat igen hålet för denna kontakt med en klister-etikett där det tydligt står ”Not for use with a home computer”. Dessutom fanns ju ingen programvara som kunde läsa ut innehållet ur kamerans minne om nu någon skulle hitta på en kontakt. Trodde man. Affärsidén är alltså att först och främst tjäna pengar på ”framkallning” av bilderna från kameran, men också att kameran i sig ”återvinns” och säljs vidare till nästa kund genom att tömmas på sitt minnesinnehåll, förses med nya batterier, putsas upp litet och läggas i en ny kartong. Kameran, som kallas ”Dakota single-use digital camera”, kostar 11 USD. Jämför detta med att återvinna delarna från en vanlig, ”analog” engångskamera och du inser snabbt att detta är en bättre affär för Ritz.

Nåväl, allting hade väl varit frid och fröjd om det inte var så ett antal tekniknördar tyckte att denna utmaning var alltför stor för att förbigås med tystnad. Man köpte därför in ett antal kameror, plockade isär dem och tittade på vilka kretsar som ingick i kameran. Ganska snart insåg man att de signaler som gick ut till kamerans udda kontakt egentligen var de standardiserade USB signlarena (4 totalt) och att resten av stifen på kontakten inte användes alls. Genom att läsa tillverkarens specifikationer för kretsen och med mycket trial-and-error lyckades man också plita ihop en programvara (först för Mac, senare för Windows och linux) som kunde tanka ner bilderna från kameran. 100-kronors digitalkameran var ett faktum!

Nu undrar du säkert hur du själv skall kunna lägga vantarna på denna ”dyrgrip”. Svaret är att du (eller någon du känner) måste bege dig till USA för att köpa en i någon av Ritz affärer som finns i många av USAs delstater. Butikerna heter inte alltid Ritz, så du kan gå till http://www.ritzcamera.com och klicka dig vidare till ”shop locator” för att hitta till närmsta butik.

Vidare behöver du, när du väl kommit hem med kameran, troligen förse den med en standardiserad USB-kontakt så att du lätt kan ansluta den till datorn när du behöver. (Kameran rymmer exakt 25 bilder, så det blir en del tankande). För detta behöver du dels tålamod, dels mer tålamod, dels en lödkolv, en kontakt, litet kopplingstråd och några skruvmejslar. Och en anvisning. Min arbetskamrat Robert Markström har gjort en utmärkt sådan ”modd-anvisning”. Den finns här:

http://hg.puke.linux-site.net/wiki/?page=ByggBeskrivning

Och hur blir bilderna då?
Faktiskt riktigt OK under förutsättning att motivet befinner sig minst 2,5 m från kameran och att du fotograferar utomhus. Inomhus med blixt blir bilderna märkligt hårda men duger ändå i vissa sammanhang. 1,3 megapixels brukar duga till bilder i standardformat, dvs 10×15 cm.

Här är ”bill of material”:

1 st engångskamera – Dakota: USD 10,99 dvs ca 80 kronor
1 st USB kontakt – hona, Elfa, ca 20 kronor
Lödtråd, kopplingstråd – (det har du väl hemma?)
SUMMA: 100 kronor

Det ena är att använda en färdig tjänst på nätet. Tråkigt! Du kan inte påverka utseendet så mycket och har begränsat med utrymme. Du får säkert också stå ut med reklam.

Nästa sätt är att använda ett program i PCn som skapar album, och sedan föra över detta till webben med t ex ftp. Då får du rätt mycket flexibilitet i utformningen, men det är krångligt, tar tid och är inte så flexibelt för den som skall titta på bilderna.

Bättre då att använda en programvara på servern som automatiskt skapar album av de bilder du laddar ner. En sådan programvara är yappa-ng (yet another php photo album – next generation. Här är läken till dess hemsida: yappa-ng HOME: yet another php photo album – next generation

Fördelarna med yappa-ng är bland andra att du kan ladda upp bilderna i valfri upplösning (t ex den som kameran eller scannern var inställd på). Sedan genereras både tumnaglar (småbilder) och visningsstorlekar lämpliga för olika skärmstorlekar automatiskt av programmet när de behövs!

Andra fördelar är att du kan namnge både album och enskilda bilder genom web-gränssnittet, du kan ha olika utseende på olika album, eller låta betraktaren välja utseende, du kan ha album inuti album, statistik för hur många gånger en viss bild visats (topp-10 lista), stöd för flera språk mm.

Vill du få en uppfattning om hur det ser ut? Klicka på länken ”Mitt fotoalbum” nedan!