På scenen igen - här som grävare

Nu är det inte utan sorg i hjärtat och lite ”spex-baksmälla” man kan konstatera att det dröjer minst 5 år till nästa jubiléum. Om jag skall vara med då? Klart jag skall – om jag får!

Jubelfesten efter sista föreställningen var en av de större fester jag varit med på – jag tror vi var 240 spexare och respektive (i många fall har paren hittat varandra i spexet), så det gick åt en stor lokal. Lokalen var helt ny för mig – den kallas Mesopotamien och ligger i Jägarvallen. Massor av gyckel blev det förstås, och själv blev jag inbladad i ett ”piko-spex”, dvs en jätteliten version av Göta Kanal 1 – Linköpings allra första egna studentspex. Eftersom den ursprunglige Baltzar von Platen inte var med på festen fick jag nöjet att spela den rollen.

Nu längtar jag efter nästa spex!

Hasse Widell och jag har nu båda fyllt 50 och vi firade detta faktum med att ha en hej-dundrande Hawaii-fest i Gula Paviljongen i Folkets Park i Linköping. Vi började med mingel och drinkar där gästerna också fick gå en tipspromenad med 7 frågor var om Hasse och mig. Ingen av gästerna hade egentligen någon förutsättning att lyckas pricka alla rätt, men det roliga var att få dem att försöka. Samtidigt visade vi också ett bildspel med bilder på mig och Hasse som unga (åtminstone jag) blandat med bilder från Söderhavet för att få rätt stämning. Beach-boys och andra ”soliga” band stod för bakgrunds-tracket.

Till sittningen hade vi Pojkröra (Gubbe kan du vara själv!), Hawaii-planka (vad annars?) och kladdkaka med grädde. Flera av våra gäster både höll tal och uppförde diverse spektakel. Bl a gjorde Martha och Bella ett bildspel om mig, och Bella, Adde, Alexander och Frida hade special-komponerat en variant av ”Sommartider” av Per Gessle som de döpt till ”Sommartid är Hej Hej” pga min tidigare missuppfattning av texten. Mycket kul!

Sedan rockade Hasses kompisar ”Slip-away” loss ordentligt. Dansen pågick tills på småtimmarna och innan vi visste ordet av var klockan 5 på morgonen.

Det hela började dock inte så bra. Vi hade inbrott i Gula Paviljongen natten innan själva festen och blev av med en projektor och diverse dricka. Men det kunde ha varit värre – vi kunde ju ha blivit av med ljudutrustningen också…

Fler bilder finns i vårt fotoalbum

Var på Per Gessles "En händig man" konsert i helgen tillsammans med Gabriella, Adde och Martha. (Annelie var också på konserten med oss.) Inte för att jag gillar Per Gessle nåt vidare, utan mest för att Gabriella hade önskat sig att få gå på den konserten med oss. Hon och Adde fick biljetterna och en middag på restaurant Tropikhuset (som ligger i Trädgårdsföreningen) i förlovningspresent av oss. Säga vad man vill om Per Gessles melodier och framför allt texter (slumpgenerator?), men proffs är han i alla fall. Allting är välrepeterat och flyter på perfekt. Och stämningen var det absolut inget fel på. Kul också att se att Per har lyckats engagera en ny generation lyssnare ("fjårtisar"), något som väldigt få artister lyckas med.

Tråkigare än själva konserten var konsertarrangören. Alla vet att om man har konsert utomhus (denna var på Stångebrofältet) i Sverige, så är risken överhängande för att det skall komma att regna. Därför är det naturligt att ta med sig en paraply. Därför blev jag mycket paff när arrangören vägrade att låta besökarna ta med sig paraplyerna in. Ännu mer förbannad blev jag när man dessutom inte kunde lämna kvitto, eller på annat sätt garantera att man fick tillbaks sin paraply när konserten var slut. USELT! Dessutom hade det inte stått något om detta på biljetten eller på sajten där man beställde biljetterna (Ticnet). Det slutade med att Martha fick knata tillbaks till bilen som vi parkerat en lång bit ifrån Stångebrofältet (på P-plats Pelargonian).

Tillbaks till själva konserten: Tyvärr var det inget förband utan vi fick se ett antal mer eller mindre roliga videos från 60-tal och framåt. Alla från EMI som förmodligen är Gessles skivbolag kan man förmoda. Vi hade turen/skickligheten att hamna väldigt långt fram vilket gjorde att stämningen blev bra och att jag kunde ta en del bra bilder (klicka på bilden ovan för att se den större).

I helgen har jag varit på Stadsfesten i Kalmar där "Världens Musik" ingick. Mycket bra artister framförde låtar från många delar av världen. På bilden ses Ale Möller som gjorde en bejublad konsert i stadsparken. Vidare såg jag bl a Ilgi från Riga i Lettland och "Andra Generationen" som är ett band från Göteborg med sina rötter i Balkan (Makedonien). Fyra av det bandets medlemmar är söner till några av de jugoslaviska medborgare som Volvo på den tiden "importerade" från Juguslavien för att arbeta vid bandet. Vilket ös! På slutet stod hela publiken upp och dansade, trots att vi hade varit tvugna att flytta in arrangemanget i Kalmar teater.

Jag passade även på att gå på en av de workshops som anordnades – Afrikansk dans med trummor. Det var jättekul att under 1 ½ timme prova på afrikansk dans (mest Rumba) och att spela på en av trummorna. Med jösses vad svettig jag var efteråt. Det var som två Friskis-pass på raken!